remisresa.blogg.se

Hej och hälsning fràn Bolivia! Häftigt land med stökig och härlig kultur och liv. Första stoppet här är La Paz, tre dagar har vi spenderat h nu. Ikväll hoppar vi pâ en nattbuss igen för att ta oss söderut i landet. Här kommer ett LÂNGT inlägg om vârt äventyr till Machu Picchu förra veckan, kram!

Förra söndagen blev vi upphämtade tidigt av vår guide.

Klockan var ungefär 06:00 och det var uppfriskande kyligt och regnet piskade. Vi hade bokat en så kallad "Inka jungle trek" , en fyra dagars lång trekk mot Machu Picchu. Vår grupp på fyra personer leddes av guiden Carlos, en oerhört kunnig och bra guide som visste allt om allt. Under högsäsong brukar grupperna sträcka sig från cirka 10 till 15 pers, men eftersom Anderna nu har regnsäsong var vår grupp liten vilket gav oss större möjlighet till "intimare guidning"

Dag 1

Vi började med att ta oss upp med buss på ett berg, magisk utsikt!

Från toppen hoppade vi på mountainbikes och den 5.5 mil långa nedfärden påbörjades. I spöregn susade vi ner längs serpentinvägen mot byn Santa Maria. Underbar cykling bland moln och betande getter, vildhästar och örnar bland bergstopparna. Cirka 2 timmar tog det ner till byn som låg fantastiskt fint beläget i bergsdalen. Väl framme var det lunchdags, och efter lunchen ställdes Rebecca och jag inför en svår fråga: Var vi sugna på forsränning i den vilda forsen nedanför? Vi hade inte bokat det, men pga vår lilla grupp fanns det plats över. Efter många om och men fann jag min kropp i den uppblåsbara båten.

"Vad fasen håller jag på med?!" tänkte jag när jag insåg att jag är ju lite rädd för vilt vatten.Guiden skrattade och sa att om jag ramlar i får jag i alla fall uppleva Amazonas, eftersom Urubamba River (som vi befann oss på) mynnar i Amazonasfloden. Med ett nervöst skratt kastades vi ut i floden.Vågor höga som mindre hus slängde oss upp och iväg, och när jag tillslut accepterade att jag SATT i båten, släppte rädslan och jag njöt av äventyret. JAG i en gummibåt på en galen FLOD i ANDERNA?!

Rädslan övervanns och jag är så glad att vi fick möjligheten. Första gången jag forsrände, och utan tvekan är det bland det finaste jag gjort. Min GoPro fångade riktigt sköna filmer, en redigerad version kommer att komma men det lär dröja... Efter dryga timman frågade guiden om vi ville hoppa i och köra "Freeride" i vattnet hängandes i båtens livrem. Hade jag trots min rädsla pallrat mitt ass i båten skulle jag också bada i floden! Kittlande var det minst sagt, skräckblandad förtjusning var förnamnet.

Efter två timmar befann vi oss på land igen, upprymda efter äventyret. Jag är SÅ glad att vi fick testa på denna fantastiska sport! När vi torkat oss och pustat ut var det dags att snöra på sig skorna för den kommande kvällsvandringen upp i djungeln. Vi skulle promenera uphill i drygt 1.5 timmar till en familj som vi skulle sova hos. En magisk promenad i den kolsvarta djungeln bjöd på en kristallklar stjärnhimmel och lysflugor som jag aldrig för har sett! Framme hos familjen bjöds det på ljuvlig middag, allt de äter producerar dem själva vilket märktes i fantastiska smaker. Helt slut efter dagen somnade vi till ljudet av viltmarken.

Dag 2

Måndagen bjöd på vandring, vandring och ännu mer vandring. Inte lika intensiv som dag 1 vilket var rätt skönt. Vi gick delar av original-Inkaleden där utsikten var helt breathtaking. Smala stigar ledde oss högre och högre upp längs berget. Djupare och djupare djungel bjöd på vilda mangos, papayas, passionsfrukter och avokados. Rena och helt otroligt söta smaker! Häftigt att plocka sitt eget mellanmål. Carlos berättade spännande historier längs vägen om de gamla inkorna och dess rikes uppgång och fall, som ett smakprov på vad vi skulle få veta i Machu Picchu. Tillslut kom vi fram till en bergskant där vägen slutade. På andra sidan fanns ett annat berg, och nu var det dags att ta sig över... En manuellt styrd linbana skulle ta oss över. En korg helt utan skydd skulle vi alltså sätta oss i och manuellt dra oss över de ca 200 metrarna. 100 meter under oss rann floden ilsket, men jag kunde inte låta bli att titta ner. Kittlande och gungigt drogs vi över, långsamt och metodiskt. Korgen svajade rejält, och hela kroppen pirrade. Väl på andra sidan kändes det magiskt!! Vandringen fortsatte, och när dagen skymde hade vi kommit fram till fantastiska varmvattenskällor! Välförtjänt slöade vi ner oss i dessa ljuvliga och naturligt rykande källor. Fräscha och varma klädde vi på oss och gick den sista timman till staden Santa Teresa där vi åt middag och spenderade natten.

Dag 3

Tredje dagen började minst sagt kittlande...

Vi åkte buss ca 30 minuter uppför ett berg. Nu var det dags att spänna på en sele för att sedan haka fast våra kroppar i vajrar mellan olika berg. Dags för zipline i Anderna! En kort instruktion om hur man bromsar var allt vi fick, sedan kastades vi ut i rusande fart. Totalt fem olika ziplines tog oss till olika plattformar mellan bergen. Det mest kittlande var den 5 kilometer långa där topphastigheten var 70 km/h. Som extra pirr spände vi fast oss i ryggen så vi på ett Stålmannen-aktigt sätt flög fram. Lätt det bästa jag gjort!!

Efter äventyret i vajrarna väntade en 3 timmar lång vandring längs en vacker järnväg mot vår resas sista stopp: staden Aguas Calientes där målet Machu Picchu ligger. Aguas Calientes är mycket turistik men ändå väldigt mysig stad. Forsen rinner rakt genom staden, vilket tyvärr ibland orsakar fruktansvärda översvämningar. En tidigt kväll blev det, med väckarklockan ställd på 04:00. Dagen därpå skulle vår trekk gå i mål, bestigningen av Machu Picchu var nära!!

Dag 4 - Mapi

04:00 ringde klockan. En ljummen morgon väntade ute, och med packad ryggsäck lämnade vi vandrarhemmet. Ficklamporna guidade oss i den kolsvarta morgonen. Målet var att vara utanför Machu Picchus gate vid öppningen 06:00 för att få ett par timmar av total tystnad innan de hundratals turistbussarna rullar in. Efter en halvtimmas promenad kom vi till första checkpointen. Därifrån väntade det jobbigaste: drygt en 90 minuters vandring 90 grader rakt upp i drygt en halv meters högs stentrappsteg. Pustande, flåsande och dyngsur i svett kom vi tillslut fram. Nästan ingen i kön till gaten. Dimman låg tät och man kunde ana hur solen kämpade sig upp bakom målnen. Bussalternativ finns för 10 dollar, men hade vi gâtt i tre dagar kdes det fânigt att kasta in handduken när mâlet var 90 minuter uppât..

Biljetten visades, passet granskades och vi fick ÄNTLIGEN entra detta underverk. Flera år har jag drömt om att besöka Machu Picchu och jäklar vad häftigt det var. Mellan 06 och 09 var det knäpptyst, dimman låg tät och lamorna morgonbetade mellan stenarna. Helt obeskrivligt! Hela dagen strosade vi runt och slogs av dess storhet. Machu Picchu är något alla borde uppleva!